thepsychooobunny

Varje djur vill leva och när man pratar wicca säger många att man aldrig skall göra något mot någons fira vilja. Att döda ett djur är att gå emot djurets vilja och enligt mig går det emot vad dessa personer predikar mot. Det finns en anledning till varför vi har överlevnadsinstinkter

Every animal wants to live and when alot of people, when you talk about wicca, say that you never should do anything against someones free will. To kill an animal is to go against the animals will and according to me it goes against what these people preach. There is a reason for why we have a survival instinct.

Ljus och lycka/Light and happiness
//Psychooo-bunny

Går runt med en jätte olustig känsla som har hållt i sig i två dagar nu! Jag är inte riktigt säker på om jag faktiskt vet vad som ligger bakom denna jobbiga känsla! Plötsligt har jag känt en blandning mellan sorgsenhet och vemod. Det värsta är att jag inte riktigt kan förklara det!

Funderar nu på hur jag skall behålla min positiva sida oavsett vem jag är med. Jag har slut på idéer och märker att det inte riktigt räcker att bara försöka!

I'm walking around feeling a very uneasy feeling that has been concistent for two days now! I'm not quite sure if I actually know what's behind this unpleasant feeling! Suddenly I've felt a mix between sadness and melancholy. The worst part is that I can't qoute explain it!

I'm thinking about how to keep my positive side no matter who I'm with. I'm out of ideas and I'm noticing that trying just doesn't cut it!

Another type of post I guess, ett annat typ av inlägg antar jag//Psychooo-bunny

Idag är det ostara som firas vid varje vårdagsjämning. Det är en viktig pelare för årstiderna enligt wiccanska och andra hedninska uppfattningar då det utgör ett firande av att det nu är vår. Jag har inte möjlighet att gå djupare in på varför man firar det och mytologin bakom det, men en sak är säker: idag känns det som vår ute!

Tyvärr har jag inte riktigt firat ordentligt idag. Jag hade svårt för att komma på några aktiviteter och det har varit en lång dag. Därför nöjde jag mig med att plocka videkissar på vägen hem. Jag tog med dessa och lade dem i en av mina träskålar. Videkissar skall sedan bytas ut till något annat denna sommaren.







Today it's Ostara that's being celebrated every vernal equinox. It's an important pillar in wiccan and other pagan perceptions because it is a celebration of it now being spring. I'm not able to go deeper into why you celebrate it and the mythology behind it, but one thing's for sure: it feels like spring outside today!

I havn't been able to celebrate it it properly today. I had a hard time thinking of activities and it's been a long day. That's why i settled with picking seeds from sallow on the way home. I brought these and put them in one of my wooden bowls. The seeds from sallow are to be switched out to something else this sommer.

Varma hälsningar/Warm greetings - Psychooo-bunny

Har äntligen hittat en lösning på vart jag skall ha min rökelse när jag bränner den.

Jag gick till en second hand och hittade en liten mässingsgryta. Jag hällde i ris och ställde sedan ner rökelsen i riset. Min pappa gav mig idén när jag såg hur han löst det. Jag kommer att hälla vitare ris i den sedan.

Brände lite rökelse nu på kvällen innan jag går och lägger mig.


I've finally found a solution to where was going to have my inscence while burning it.

I went to a second hand and found a little pot in brass. I poured rice in it and put down the inscence into the rice. My father gave me the idea when I saw how he solved it. I'm going to put whiter rice in it later.

I burned a little inscence now right before I'm going to bed.

Söta drömmar/Sweet dreams//Psychooo-bunny

Enda sedan min resa till Färöarna har jag känt ett behov att hylla mina förfäder och helt enkelt hylla mitt ursprung. Min bakgrund alltid präglat mig och därmed känner jag en anknytning till gamla traditioner.

Modern min är från Färöarna och fadern min är från Sverige och jag har nu blivit fast besluten att inkludera mitt förflutna i bla. mitt spirituella utövande. Därför har jag nu köpt en mungiga och har börjat lära mig att spela. Det blir nog en rolig tradition att inkludera spelandet på mungiga i framtida högtidsriter.



Since my trip to the Faroe Islands, I've felt a need acclaim my ancestors and simply acclaim my origin. My background has always affected me that's why I feel a connection to old traditions.

My mother is from the Faroe Islands and my father is from Sweden and I've become determined to include mu past in, among other things, my spiritual practices. That's why I've purchased a jaws harp and I've started to learn how to play it. It will be a fun tradition to include the playing of the jaws harp in future solemn festive rites.

Svartsjuka är en mycket intressant känsla.

Jag ser på svartsjuka som ett hinder, det gör att man lägger fokus på hur det går för någon annan vilket hindrar en själv från att själv se vad man kan uppnå och hur detta skall göras!

Man skulle väl kunna använda sin svartsjuka som ett medel att ta reda på vad man själv vill göra med sitt liv, men det är väl det som är lurigast med svartsjuka. Det är inte sällan som svartsjuka beror på att missunnsamhet.

Jealousy is a very interesting feeling.

I look at envy as an obsticle, it makes you focus on how it's going for another person and that stops you from seeing what you can accomplish on you own and how this could be done!

You could use jealousy as a tool to find out what you want to do with your life, med that's the tricky thing about envy. It's not rare that jealousy depends on jaundice.

//Psychooo-bunny

Jag berättade om att jag skulle sjunga solo på skolans lucia-firande för att utmana min rädsla, och jag berättade aldrig hur det gick. Jag kan ju ta att börja med att säga (och detta är underdrift) att jag var väldigt nervös. Så när jag stod där och sjöng gick det åt pipsvängen. Trots detta är jag glad över att jag gjorde det, för jag har ändå utmanat mig själv och mina begränsningar!

I told you about me going to sing solo on the schools Lucia celebration to challange my frear, and I never told you how how it went. I can start with saying (and this is an understatement) that I was very nervous.. So when I stood there and sang it went down a hill. Despite that, I'm happy I did it, 'cause I still pushed challanged me and my limitations!

kram/Hug// Psychooo-bunny

Barn ser detaljer och vuxna ser helheten.

Det märker man på tex om ett barn och en vuxen skulle pynta julgranen. Ett barn skulle sätta julgranskulorna där de själva känner för, kanske inte precis bredvid en julgranskula i samma färg, men barnet lägger inte märke till om kulan inte hänger så att färgerna blir jämnt utspridda i hela granen. En vuxen däremot hänger kulorna förhållandevis till varandra och försöker sprida ut dem så mycket som möjligt.

Children sees details and adults see things in a totality.

You notice that if you, for an example, look at a child and an adult decorating the christmas tree. A child would put the christmas tree ornaments where they would feel like it, maybe not right next to an ornament in the same colour, but the children don't notice if the ornamens doesn't hang evenly spread in the  whole tree. An adult on the other hand hang the ornaments in proportion to the others and try to spread them as much as possible.


//Psychooo-bunny

Tatueringar är en väldigt privat sak, and detta är något jag känner starkt för. Jag kan inte trycka mer på hur viktigt det är att välja en tatuering man känner sig bekväm med att visa världen (om det nu är så att du väljar att ha tatueringen på ett synligt ställe). Man kan räkna med att någon kommer att fråga om ens tatuering, så är du inte redo att berätta om det så bör du kanske tänka två gånger innan du skaffar den. En annan sak som är avgörande när det gäller tatueringar, är att tatueringen betyder något för dig, inte bara något som ser bra ut.

Tattoos is a very private thing, and this is something I feel strongly about. I can't stress enough how important it is to chose a tattoo that you feel compfortable with showing the world (that is if you chose to have the tattoo in a visible place). Y can count on that someone is going to ask you about your tattoo, so if your not ready to tell them about it, maybe you should have thought twice before getting it. The other thing that I think is crucial when it comes to tattoos, is that it's a tattoo that means something to you, not just something that looks good.

Love and prosperity// Psychooo-bunny

Det är ganska intressant att man ofta säger för mycket av något man ibland bör hålla tyst om, men att man ofta tiger när det gäller de saker man bör säga oftare!

Hur många säger jag älskar dig till sin mamma?

Hur många har förolämpat någon när det man verkligen sade var ganska onödigt?

Japp vi har alla varit där!

Vi lider alla av detta paradoxala beteende!//Psychooo-bunny

Hör allt mer prat om att hitta den där perfekta killen. Jag önskar alla personer som letar efter en perfekt kille lycka till då de lär leta länge. Varken killar eller tjejer som är perfekta existerar i denna värld. Skall man försöka hitta en person man kan tänkas ha en framtid med bör man ha lite realistiska förväntningar.

Att leta efter en kille är som att leta efter en lampa. Man kan ha några kra inte säga exakt hur den skall vara för det finns inte att skaffa. Många känner att de måste vara tillsammans med andra för att de själva inte kan klara av ensamheten. Men jag som person har växt som mest när jag släppte den känslan av ångest för att inte ha någon som jag skulle vara tillsammans med. Jag tror att man först måste lära känna sig själv innan man kan ingå i ett förhållande. För många är ett förhållande säkert ett sätt att få bekräftelse för att man verkligen är älskad och behövd, men jag tror också att det är viktigt att känna igen den bekräftelsen från andra relationer inte bara på kärleksfronten.Ofta är många rädda att behöva ta i tu med sig själva och därför kastar de sig själva in i ett partnerskap för då behöver de inte fokusera slåss mot sina gamla demoner så att säga. Våga att utvecklas själva skulle jag vilja uppmana.

Som ni alltid vet så måste jag inflikta med hur jag har saker angående ämnet jag tar upp. Jag känner att jag skulle kunna vara i ett förhållande, men jag känner inte att jag är i behov av ett. Det finns en skillnad där och jag tror att en relation blir som bäst när man inte är i behov av ett. Jag letar därför inte efter någon kärlek, men skulle mycket väl kunna välkomna den ifall den skulle slå till. Jag tycker att ett mycket givande faktum är att jag nu känner mig bekväm med att vara själv.

Ensam är stark//Psychooo-bunny

Inom skolor värderas inte de estetiska ämnena lika högt som andra ämnen exempelvis: matte, svenska, engelska, naturvetenskap och liknande. Det är enligt mig synd. Om vi vill nå varandra globalt sätt behöver vi självklart språk, men tex en bild kan nå en större publik och sända fler budskap än vad en text kan göra. Varför nedvärderas då dessa ämnen?

Min vän kom med en bra anledning till att vi skulle ha mer musik: Sverige har hur stor musik export som helst! Det är väldigt många svenskar som jobbar inom musikindustrin utomlands. Trots det har vi väldigt lite musik i grundskolan.

Jag såg på en intressant film gjord av en elev på ett gymnasie. Vad kan man göra med en tegelsten? Detta svarade ett antal barn på och (jag tror att det var) 80-90 % av dem barnen som kunde komma på (vad var det nu?) 50-60 saker. Om man kom på cirka så många olika saker räknades man som ett "think-out-side-the- box-geni". När man sedan frågade en kille, som vid ung ålder hade kommit på ett högt antal, när han var äldre (runt 20 om jag inte minns fel) kom han på 10-20 saker (vilket var medel för hans ålder). Varför bryts då vårt nytänkande när man blir äldre?

Min teori är att vi inte får utlopp för vår fulla kreativa förmåga i skolan och att vi när vi är äldre är rädda för att ha fel och misslyckas. Vi blir vid äldre åldrar mer realistiska (det behöver inte alltid vara en bra sak) och vi matas med att vi alltid måste lyckas. Prestations frågan är hela tiden närvarande bland äldre. Trots det, så har de personer som blivit som kändast, nästan alltid varit personer som visat en stor kreativitet. Titta bara på Picasso!

Min mamma har haft viljan att börja meditera och hålla på med yoga i flera år. Därför blir mina julklappar till henne, ett litet kit med små saker som kan hjälpa henne att själv ta steget att faktiskt börja.

Jag har tex gjort runor till henne och skall skriva en liten lapp där det skall stå hur man använder dem. Jag sydde en påse till runorna och jag skall ge henne ett litet halsbandshänge som föreställer en ängel som har två bärnsternar i vingen. Till den skriver jag en liten lapp med information om vad bärnsten används till (tex läka).

Jag köpte även två ljus, ett rosa och ett lila. Dessa har jag gjort ettiketter till, där det kommer att stå meditationsljus. Nyanserna går i ganska lugna och neutrala toner för att kunna skapa det lugn man är ute efter vid meditation.

Allt kommer att hållas i samma... vad skall man kalla det... genre?

//Psychooo-bunny

När jag var yngre var en av mina största osäkerheter min mage.
Hur går det då ihop med att jag har börjat dansa magdans?
Jag var fortfarande lite osäker när jag återfann det där intresset för magdans, men kände att jag var tvungen att slå den där osäkerheten. Jag omfamnade då konsten att dansa som ett terapeutiskt sätt att övervinna den.

Jag har även nu bestämt mig för att utmana mig själv genom att sätta upp mig på listan som frivillig till at vara lucia på vår skola. Lucian måste sjunga solo, och jag har länge varit väldigt osäker på det här med sång.

Dessutom har det varit svårt för mig att dansa framför andra, men det börjar släppa lite mer nu. Jag älskar att dansa, men som sagt... den där självtviveln kan skada mycket. Jag dansar nu med andra elever, som även dem är intresserade nog att dansa, på skolan. När vi har uppvisning skall vi alla göra ett "signatur" steg det första vi gör och då går man upp själv på scenen medans de som tidigare gjort sina steg ställer sig lägre bak på scenen. Det är ett bra sätt att våga!

Jag vill nu börja utmana mig själv för att övervinna rädslor och liknande, och jag skulle vilja uppmana andra till att även de göra det. Och tro mig! Jag vet hur svårt det är att faktiskt ta steget och göra det.

Lycka till med utplånandet av det hemska självtvivlandet!

//Psychooo-bunny

Jag har en bok där jag då och då skriver ner vad jag är tacksam för. Tyckte att det kan vara en rolig liten sak att dela med mig av. Jag skriver inte i den varje kväll, utan när jag verkligen känner mig tacksam för något, dessutom är det ett bra sätt att öva upp tacksamhet.

Jag bestämde för ett tag sedan att prova på något nytt varje vecka och valde att skriva ner dessa saker. Tyvärr glömde jag bort att anteckna de saker jag provade, men har nu börjat igen. Inte nog är det ett bra sätt att komma ihåg nya händelser, men det är dessutom ett bra sätt att se till så att livet inte blir enformigt (det kan vara något så enkelt som att prova på ett nytt recept till att för första gången prova på bergsklättring).

Ett annat lite annat block jag har är till för att skriva ner hur jag upplever vissa olika stenar och kristaller utan att ha kollat upp information om dem. Jag håller stenarna i min mottagande hand (som råkar vara vänster) och känner efter vilken känsla jag får och vilken energi den stenen besitter. När jag väl har sovit med stenarna skriver jag ner hur jag sov och liknande. Än så länge har jag bara provat 3 stenar (den ena stenen provade jag igår) men för att verkligen se ett mönster i det sover jag med stenarna i ett flertal nätter.

rolig lite udda information// Psychooo-bunny

Jag lovade att jag skulle skriva om mottagande hand och utsändande hand. Nu är jag inte säker på om jag redan har skrivit om det så om jag redan skrivit om det var god och strunta i att ens titta på det här inlägget.

Strunta i det här med höger och vänster för detta har inget med det att göra.
Ta ett föremål i en hand. Får du upp någon speciell information från att hålla saken i den ena handen? byt sedan till andra handen och se om du kan känna mer information från föremålet? okej!? vilken snappar du upp mer från..?- det är din mottagande hand och den använder man tex när man skall ta en sten och känna efter om det är den du dras till. (Detta kan ändras ibland för vissa då man genomgår olika perioder i livet som ändrar energier i kroppen mm) den andra handen är den du använder när du skall skicka ut energi vid magi och liknande.

som jag lovat!//Psychooo-bunny

Som jag tidigare nämnt, på annat håll, så var jag lite för sjuk för att riktigt ha energin att fira samhain, men idag den 2 november (det är även "el dia de los muertos" för mexikanarna) kände jag mig tillräckligt frisk för att ha en egen liten mysdag trots att det inte var prick på datumet.

Samhain är det wiccanska nyåret då man hedrar de som avlidit. Man skulle kunna säga att det är wiccaners motsvarighet för halloween, men vi firar en ny start då vi tror på återfödelse de flesta av oss. De gamla kelterna firade samhain och om ni undrar var traditionen att gröpa ur en pumpa kommer ifrån så är det en gammal tradition kelterna använde vid samhain (uttalas "sawen"). Vanliga färger vid altare och liknande är helt enkelt de höstfärger som återfinns i naturen just nu. Undrar ni mer över högtider är det bara att söka lite på nätet!

Jag tog det lugnt och det var mysigt i sig. Jag har även en liten ny tradition: att måla sugar skulls varje samhain. Jag måste ju medge att jag aldrig trodde det här med sugar skulls skulle vara lätt, men jag tyckte att det var en rolig idé ändå. Det var mest det fria skapandet jag såg fram emot, men det är klart att det kommer att vara en rolig sak att visa barnen när de blivit lite äldre, och dessutom en tradition som är rolig att ha med dem. Så det fick bli lite enklare varianter av döskallar med lite färg.



Ett litet kort på altaret med en liten pumpa. Hade varit roligare om man fått se lite skuggningar och lite färger.

Jag och en vän kom in på lite teorier om hur det skulle kunna se ut i universum angående tid och återfödelse. För att kuna visa hur våra tankar gick runt i cirklar (ursäkta ordvitsen, ni kommer att förstå den vid vidare läsning).

Vi kom in på samtalet tid som sagt och forskare tror ju att det i teorin skulle vara möjligt att resa i tiden då de hittat en neotrin som reser snabbare än ljuset. Forskare säger även att om man åker i samma hastighet som ljuset skulle tiden stå till för personen som åker. Neutrinen som åker snabbare skulle alltså åka framåt i tiden. Min fråga var då hur man skulle kunna åka bakåt i tiden eftersom att min vän påstod att det skulle vara möjligt. Hon framförde entusiastiskt en av hennes teorier om hur detta skulle kunna vara möjligt. För att kunna förklara måste jag visa med följande bild. Tack för paint!
Tiden är som en cirkel och det som pågår just nu är vart den svarta punkten är. För att kunna återkomma till den punkten efter att ha rest fram lite i tiden måste man alltså kunna åka snabbare än ljusets hastighet. Om vi skulle säga att man åkte tillräckligt snabbt skulle man kunna åka runt och komma fram till slutet av där man från början var och det man redan upplevt.

Jag personligen har svårt för att tänka mig detta, då det vi redan upplev inte enligt min tro kommer att upplevas igen i livet. Det har ju liksom redan hänt och vad är det som kommer att göra att allt kommer att se ut som det var under den tiden då man reste tillbaks till. Jag vet heller inte riktigt om jag ser tiden som en cirkel, eller en linje. Tid i sig är så abstrakt att det är svårt att säga hur man ser på det. Tid är på ett sätt bara en påhittad term och om man skulle kunna springa lika snabbt som ljuset skulle det innebära att man kan leva för alltid... tillslut skulle man ju bli gammal och tiden skulle ju i sig hinna ifatt en, så på så sätt ser inte jag hur man skulle kunna slå tiden. Om det nu skulle vara så att tiden var en cirkel skulle man ju ändå "spola fram" till sin död och inte kunna komma längre än det eftersom att man skulle vara död(om man nu inte tror på liv efter döden eller återfödelse).



En annan tanke från min sida är om återfödelse. Jag antar att det är detta som skiljer min väns tankar från mina i stora drag: jag tänker mycket på religion och filosofi, hon tänker på hur det skulle se ut vetenskapligt sett. Detta är bara en tanke om hur det skulle kunna se ut. Det var lite svårt att få de olika cirklarna att bilda en stor cirkel tyvärr, men jag hoppas att ni förstår ändå. Det skall även egentligen även vara lika långt mellan alla linjer och så, tyvärr var det som sagt svårt att få till.

En cirkel är ett liv och den aubergina färgen är efter att man kommit in vid bakom slöjan alltså det läget efter att man dött. Vid det läget samlar man kraft och går igenom det man levt igenom. Pricken är helt enkelt personens olika lägen i livet. De olika cirklarna är olika livsbanor och när man levt ett liv och fått uppleva det går man in på nästa bana som en tidigare person levt. När man kommer tillbaks till den cirkeln man började vid slutar återfödelsen och man går över till.... att bli en energi kanske?... Man får helt enkelt leva efter de livsförhållanden den cirkeln håller.

Detta är bara en tanke... Tror jag på det? nja jag vet faktiskt inte riktigt. Det är så svårt att beskriva hur jag menar, men jag hoppas att det jag skrivit är förståeligt. Även detta har jag i och försig svårt att tänka mig




Min mattelärare pratade om att detta antagligen var hur många buddister ser på saker.
<---  = ett liv. | = slutet och början av andra liv.