osäkerheter jag håller på att -och har vunnit över

När jag var yngre var en av mina största osäkerheter min mage.
Hur går det då ihop med att jag har börjat dansa magdans?
Jag var fortfarande lite osäker när jag återfann det där intresset för magdans, men kände att jag var tvungen att slå den där osäkerheten. Jag omfamnade då konsten att dansa som ett terapeutiskt sätt att övervinna den.

Jag har även nu bestämt mig för att utmana mig själv genom att sätta upp mig på listan som frivillig till at vara lucia på vår skola. Lucian måste sjunga solo, och jag har länge varit väldigt osäker på det här med sång.

Dessutom har det varit svårt för mig att dansa framför andra, men det börjar släppa lite mer nu. Jag älskar att dansa, men som sagt... den där självtviveln kan skada mycket. Jag dansar nu med andra elever, som även dem är intresserade nog att dansa, på skolan. När vi har uppvisning skall vi alla göra ett "signatur" steg det första vi gör och då går man upp själv på scenen medans de som tidigare gjort sina steg ställer sig lägre bak på scenen. Det är ett bra sätt att våga!

Jag vill nu börja utmana mig själv för att övervinna rädslor och liknande, och jag skulle vilja uppmana andra till att även de göra det. Och tro mig! Jag vet hur svårt det är att faktiskt ta steget och göra det.


Lycka till med utplånandet av det hemska självtvivlandet!

//Psychooo-bunny

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0